Ultimata målet är att minska användandet av sociala medier så mycket som möjligt. Samtidigt är jag i dagsläget beroende av kanalerna i mitt jobb när det handlar om marknadsföring och nå ut till klienter.

Inte helt enkelt alltså.

Att jag vill minimera min närvaro i sociala medier är en stor förändring i mitt tankesätt och beteendemönster. Förändringen är ett av de resultat som kommit av min förändringsresa. En resa som handlar om att vara så närvarande och härvarande som möjligt i livet.

Från det att Facebook introducerades i våra liv anammade jag det sociala mediebeteendet direkt. Jag har älskat att dela min vardag med andra på detta smidiga och lättillgängliga sätt. När sedan Instagram lanserades slukade jag även det konceptet med hull och hår.

Men frågorna jag ställt mig de senaste åren har varit:

Vad är det jag egentligen gillar med sociala medier? Vill jag lägga ner så här mycket tid online? Vad förmedlar jag till mina barn med detta beteende?

Jag inser att även om jag älskar att skapa innehåll så är det tyvärr inte den aspekten som främst drivit mig. Helt ärligt är det den där bekräftelsen i form av många likes och peppande kommentarer som blivit beroendeframkallande. Att för ett kort ögonblick få bekräftat att jag faktiskt duger.

Drivet att alltid annonsera mina framgångar i jobbet, bilder från resor, Stories från fantastiska upplevelser. Bilder som säger ”hej se på mig – tyck att jag är fantastisk”.

Faktum är dock att det alltid är när jag mått som sämst, varit som mest stressad eller när jag tvivlat på mig själv som jag har publicerat. Och jag vet ju att jag inte är ensam om detta…för samtidigt ser jag alla andras perfekta liv i mina flöden. Fastän jag vet att bilderna eller texterna är långt ifrån sanningen.

Nej...jag vill inte lägga ner så mycket av min vakna tid på detta. Jag vill definitivt inte att detta beteende ska ärvas av mina barn. 

Mitt försök att distansera mig från sociala medier har pågått i flera år. Jag har blivit bra på att ta regelbundna detox och jag har minskat användandet i vardagen. Dessutom publicerar jag inte lika mycket som privatperson längre. När jag publicerar försöker jag inspirera att även prata om det som är svårt och jobbigt. Små förändringar som gör mig mindre stressad och mer närvarande.

Helst av allt vill jag göra slut med sociala medier. Helt och hållet. Även när det gäller jobbet. Med tanke på att fokus på det digitala (inte minst med anledning av AI) snarare ökar i samhället vet jag inte om det är möjligt.

Men jag tänker försöka. Om inte radera så i alla fall minimera.

Hur ser du på din framtid med sociala medier. Berätta gärna i kommentarerna.