Livet lekte. Vardagen var lustfylld. Jag kände mig levande.

Jag minns mig själv som färgglad.

Hade regnbågens färger i garderoben. Orädd för mönster. Färgstark personlighet.

Visst fick jag höra att jag tog för mycket plats. Dömande blickar och kommentarer som "va inte så glad jämt" eller "vem tror du att du är" var inte helt ovanliga.

Och sen...Ett tydligt skifte. Ja det kom i samband med att jag började jobba. 

Plötsligt blev allt så svartvitt.

Alla åsikter om vad som är rätt eller fel kom ikapp mig. Tankar om vad jag borde ha och hur jag bör vara etsade sig fast. En tidigare frö som antydde att jag inte dög som jag var...växte sig stort.

Jag sög åt mig all kunskap om den rätta basgarderoben och de heta varumärkena. 

Men önskan om att vara rätt sträckte sig långt utanför garderoben. Jag ville inget hellre än att passa in. Kännas rätt...på alla sätt.

Hela livet blev en kamp att visa att jag var rätt. Hade det perfekta livet.

Allt rotat i tron om att den jag egentligen var inte skulle vara accepterad.

Men nej...alla är inte stöpta på samma sätt. Det är just därför det skaver ner vi försöker vara något vi inte är.

All färg som jag höll tillbaka gjorde allt för att bryta sig loss.

Och till slut...

Jag är tillbaka! Redo att visa alla mina färger.

Självklart behövde hemsidan en make over för att hylla att färgens betydelse i mitt liv och stärka mitt budskap om att du aldrig ska be om ursäkt för dig själv.

Mindre tillrättalagt. Mer färg. Mitt äkta riktiga jag.