”Det är ju livscoach jag ska bli.”

Det var en uppenbarelse som kom med sådan övertygelse. Det är ju det här jag är ämnad att vara. Det är det här alla tecken har visat på.

Känslan var oslagbar. Som om jag varit vilse ute i världen i många år men äntligen börjar känna igen mig. Yes nu vet jag vilket håll jag ska gå för att komma hem. Fastän jag inte visste exakt HUR vägen såg ut, kände jag mig ändå trygg.

Det som hjälpt mig längs med vägen är mitt motto ”lyckopoäng i stället för duktigpoäng”. Med det i bagaget har resan känts mindre farlig. Jag har tagit mig an utmaningar på mitt sätt. Jag har vägletts av lust och glädje snarare än prestige och prestation.

MEN, när certifieringen närmade sig hände något. Plötsligt stod jag inför en situation där jag inte kunde göra det på mitt sätt längre. Jag var tvungen att få ett visst antal poäng på ett skriftligt prov för att klara certifieringen.

Till en början upplevde jag att allt ställdes på sin spets. För tänk om jag inte klarade provet? Vad skulle det säga om mig som coach? Vad skulle det innebära för min karriär? Hur ska jag kunna arbeta med det jag är ämnad för att vara?

Efter alla utmaningar jag handskats med de senaste åren (bli uppsagd, säga upp mig, omutbilda mig, starta eget mm), blev det till slut ett skriftligt prov som satte griller i huvudet på mig.

Gissa om detta störde mig?!

Här pratar jag om lyckopoäng i stället för duktigpoäng och så är jag tillbaka till mitt gamla jag.

DUKTIG FLICKA, LIVRÄDD FÖR ATT MISSLYCKAS.

Men vet ni?  Det är OK att falla tillbaka till gamla beteende- och tankemönster. Allt annat vore orealistiskt. Duktig Flicka har varit en del av min personlighet större delen av mitt liv – det är väl klart att hon gör återbesök ibland.

När hon gör det behöver jag påminna mig om mitt livsmotto och ta mig tillbaka i rätt mindset. Oftast är det lätt. Andra gånger är det svårare.

Processen att bli certifierad coach satte verkligen mitt livsmotto på prov.

Så hur gjorde jag då?

Jag visste att jag inte kunde ändra det faktum att jag var tvungen att få en viss poäng för att klara certifieringen. Däremot kunde jag utmana hur jag såg på själva certifieringen.

Det handlar om att skilja på absolut sanning och vald sanning.

En absolut sanning gäller alltid och för alla. En vald sanning är något som vi väljer att tro på. Oftast tyvärr begränsningar vi själva placerar i våra tankar.

Om min valda sanning säger att jag är beroende av certifieringen för att vara coach sätter det en enorm press att klara provet.

Men det är ingen absolut sanning. Det finns många framgångsrika coacher som inte satsat på certifiering.

Så jag valde en ny sanning. En sanning där jag suddade ut gränserna:   

Jag VILL ta min certifiering, men min karriär som coach är inte beroende den. Jag kan ta certifikatet nu, senare…eller inte alls. Så länge jag älskar det jag gör kommer det lösa sig.

Jag gjorde upp med röster i mitt huvud som hade invändningar om huruvida jag är tillräckligt bra eller inte. Framför allt en av rösterna var extra stark. Det gjorde ont. Men jag sa ifrån. Jag duger visst!

Med den nya sanningen i sinnet blev studieprocessen lugnare. Mitt gamla jag hade råpluggat och inte tillåtit mig att ha något kul sista veckorna inför provet. Nu tog jag mig tid för allt som får mig att må bra. Lycklig före duktig.

Självklart tog jag fortfarande uppgiften på allvar. Men det är skillnad på att ta något på allvar och ta något på FÖR STORT allvar.

Att leva med lyckopoäng förbjuder dig inte att vilja lyckas och ha framgång. Det handlar om att inte låta det ske på bekostnad av ditt välmående. Att inse att ditt värde som människa inte står i relation till hur du presterar. 

Jag klarade testet. Och när jag fick beskedet kom tårarna.

Lyckliga tårar för hur långt jag kommit. Från att vara vilse till att ha hittat hem.

Stolta tårar för att jag aldrig gav upp…även när jag kände mig som mest vilsen.

Sorgsna tårar för att mamma och pappa inte är här längre att dela min glädje.

Stolta tårar för att jag tog mig an utmaningen på mitt sätt och för att mitt livsmotto ”lyckopoäng i stället för duktigpoäng” åter igen klarade ”provet”.